Danish Painter, 1849-1927 He studied at the Kongelige Akademi for de Sk?nne Kunster, Copenhagen (1871-5), where his teachers Wilhelm Marstrand and Frederik Vermehren encouraged his interest in genre painting. He first visited Skagen in 1874 and settled there in 1880, having found that subject-matter drawn from local scenery was conducive to his artistic temperament. In Will he Manage to Weather the Point? (1880; Copenhagen, Kon. Saml.) several fishermen stand on the shore, evidently watching a boat come in. The firmly handled composition focuses on the group of men (the boat itself is invisible); each figure is an individual portrait that captures a response to the moment. Ancher's skill at grouping large numbers of figures with heroic monumentality compensates for his lacklustre colour sense. A change in his use of colour is noticeable in the works produced after an influential visit to Vienna in 1882; he was deeply impressed by the Dutch Old Masters at the Kunsthistorisches Museum, especially the Vermeers. Their effect on his painting can be seen in the Sick Girl (1883),   Related Paintings of Michael Ancher :. | anna ancher vender hjem fra marken | The Lifeboat is Taken through the Dunes | born og unge piger plukker blomster pa en mark nord for skagen | The red rescue boat on its way out | born og unge piger plukker blomster pa mark nord for skagen |
Related Artists:
William Fettes Douglas
painted Artist in 1845
Salomon van Ruysdael
Salomon van Ruysdael (c. 1602, Naarden - buried Nov 3, 1670, Haarlem) was a Dutch landscape painter. He was the uncle of Jacob van Ruisdael.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).